GGGGGGUUUUUUUDDDDDD va länge sen de va jag bloggade helt sinnes va tiden går!
Minsting monstret har hunnit bli nästan hela nio månader o sitter. kryper o ställer sig mot allt o NÅR allt!
Men dock njuter vi av att han nu börjar bli stor, hur fantastiskt de än är me små spädbarn så är de lika fantastiskt att se dem växa upp o bli små folk :)

Julen är förbi och vi är inne på ett nytt år 2012 ,shit tyckte precis att jag firade in de nya milleniet i glada festar tag! Å här sitter man nu, tre barns morsa (tror aldrig jag vänjer mig vid den titeln) gift, lyckligt vill jag tillägga.. lite sådär lagom fet efter tre graviditeter inom fem år och känner liksom lite såhär att snart e man banne mig oxå närme 40 än man e trettio men va tusan gör de först kommer ju 35...hahahahahaha

nja ingen större ålders nojja här inte trots att man kan ana en rynka här o där, fast de oroar mig inte så mkt de finns ju folk som gör annat än fixar till o sprutar in här o där så de går nog att ordna om man tycker rynkorna skulle ta överhand... ;)

Nåja de ska bli spännande o se vad  2012 kan ge! Detta året susar väl förbi lika fort som de förra!

Ska försöka att hinna me o njuta iaf!

Hösten är här och de känns, kalla vindar med inslag av svagt värmande sol bland molnen, det mörknar tidigare och nu kan man med gott samvete tända värmeljus på kvällen och försöka njuta av dessa trots barnens vilda bus i bakgrunden..Jag gillar hösten, den kan faktiskt vara underbar bara man tar sig tid att titta på den.. Alla fantastiska färger som förändrar landskapet, myset me lamporna tända i fönstrena och värmeljusens milda sken, vinden den viner och regndropprna smattrar mot rutan, va finns de inte o njuta av?

Barnen luktar fantastiskt gott när de kommer in lite lagom kalla med rosenröda kinder o luktar sådär va ska man säga höstligt...man småfryser lite sj och då finns de inget mysigare än o laga god mat, krypa ner under filtarna o mysa till evigt tjatande Disney filmer, som tur är så älskar vi Disney och har mkt svårt att tröttna på dem.. just nu är det "Kogänget" som snurrar infernaliskt i den snart överhättade Dvdn o detta är ju lille Victors stora favorit "titta kossorna" är en evig fras här hemma från honom och han sitter mer eller mindre klistrad frmför tvn o ingen absolut ingen får byta till ngt annat.. Så roligt att denna lille rädd hare som verkligen är mer eller mindre rädd för alla sorters djur är så otroligt djurintresserad! galet men sant dennna lille påg älskar djur programmen pappa så gärna slår igång och alla filmer me djur men skriker i högan sky när vi i närheten av farfars kossor går.. Trots att han är mer eller mindre uppvuxen där som ett andra hem...konstiga lilla älskade monster victor :)

Börjar närma oss drygt en månad som Anton gått i skolan.. och nog trivs han lite men men skolan kanske inte riktigt var som han förvänta sig, nu har de ju inte kört igång med sj skolarbeten än men livet på skolgården är mkt hårdare än han väntat, min lille guldklimp..De e med blandade känslor som han stegade in på skolan de första veckorna och han har svårt att hitta sin roll, på dagis var den redan gjuten och han visste sin "plats" men nu måste han skapa sig en ny plats i hirarkin på skolgården o vi alla som gått i skolan o minns, vet ju att det inte är de lättaste..

 Anton tar ju mkt plats vilket jag är glad för, han är en stark kille med ett hjärta av guld men det är inte alltid lätt att förmedla sig de och han har en rädsla för att hamna utanför så nog blev skolstarten lite jobbig med de retande äldre barnen och omställningen från att vara den äldste till nu återigen den yngste men men de tar sig o min älskade monster guldklimp klarar sig nog utmärkt bara han hittat sin etablerade roll och han är ju inte den enda..  men både mamma pappa hjärat blöder och är bekymmersamt när vi till kvällen kommer till sängs...Barn kan ju vara så elaka och ibland önskar jag att man kunde ta den ena o slå den andra men risken att polisen står på dörren är ju rätt så stor då..men va gör man när ens barn är ledset o man känner dess magknip!? 

Efter en händelse på skolan där Anton blivit utstött av sina (dagis) vänner och blivit omkullknuffad o sårad va gör denna pedagoiska mamma.. sammanbiten o förbannad till max satt vi vid middagsbordet o pratade om detta o jag skall ärligt säga hur opedagogiskt det än låter så sa jag att min pojk att han skulle slå tillbaka om de var elaka till honom på de viset för så får de minsann inte gå till dock har jag alltid uppmanat honom att gå till läraren och det har vi nu oxå sj gjort för bara på snart en månad har de varit några ganska så allvarliga händelser på skolan som gör att man får ont i magen och Anton t.om sa sj att han inte ville dit mer för att det var inte så kul o de slåss o retas mkt där.. usch hujeda mig va gör man som förälder dock vet jag att min Anton är en tuff kille och absolut inte oskyldig i vissa situationer och det är lika viktigt att hålla koll på! Men va ska jag säga hellre en stark påg än en grå stackare om skolan ska vara så här hård redan i "nollan"!!! som tur är man en engagerad förälder och vi pratar med Anton varje dag om skolan o dylikt o vi har talat om hur viktigt det är att att tala om vad som händer hur jobbigt det än kan vara och hur viktigt det är att vara kompisar och inte retas o slåss eftersom att det gör så ont i hjärtat så förhoppningsvis så kommer han ihåg detta för lika lite som man vill att ens barn skall bli retad lika lite vill man ju att han ska bli den som retas heller..dock tycker jag att varje barn har rätten att förvara sig.. balansgång!!
Föräldraskap är minsann inte lätt :) dock verkar det som det lättar lite nu för Anton,han ä en gladare kille...

Nä nu ska jag försöka mysa med den ännu så lille Elias som ligger väl skyddad för omvärlden i sin mysiga spjälsäng...

Tradig semester, Skolgång o Barnmat!

Tja då var semestern över.... Martin e inne på sin 2:a arbetsvecka o de fyra veckorna flög förbi i skitväder, vi hann med stranden en dag o lite småutflykter till skogen o mkt mer än så hann vi inte, har tyvärr blivit mkt inomhus men en massa mys o film... Tur att  film är vår familjs stora intresse så de va ju inte döden men dock vill man ju helst göra detta på hösten o njuta av bad o sol istället på sommaren, men men Sverige e Sverige :)

Nu e de som de är o trots att veckorna flög förbi o inte riktigt blev som man skulle vilja så är man nu åter igen tillbaka i rutinerna för vardagen eller ja vi börjar komma tillbaka så inga sena kvällar o tidiga mornar istället..Mellersta monstret har precis gått tillbaka till dagis o njuter av de i fulla drag! Store Antonmonstret skall ju börja skolan (!!!!!!!!) OMG va han har blivit stor vår lilla kille som just va så liten...ska bli lite spännande bitterljuvt att i nästa vecka följa detta stora barn till SKOLAN..  ååå han längtar för att komma dit o träffa sina gamla kompisar (en del) o få nya kompisar.. Vi är nog dem som är mest nervösa inför detta stora kliv o undrar hur de ska gå o.s.v men de hör väl en förälders oro till, inte sant! Såå denna vecka försöker jag skaffa lite extra tid med Anton när nu inte hetsande monster nr 2 är hemma.. o då fick vi ju oxå  flika in lite bloggande, Anton sitter o ritar för fullt nu.. Sina kära monster så nu passade jag på.... Passande oxå att han just är förtjust i monster när han är ett charmerande monster sj ;)

Elias har har nu hunnit bli 3½ månad.. jollrar o sprallar för fullt, en glad liten skit! Dopet genomfördes för 2 veckor sen o va lyckat som alltid.. Monstret sov sig igenom vattenösandet o hela eftermiddag/kvällen (Gudmödrarna skötte jobbet utmärkt rots Elias 7 ½ kg)
Och de andra monstrena skötte sig förhållandevist bra och sjöng så fint "Blinka lilla stjärna" för Elias i kyrkan ! *STOLT* 

Dock var de ett jätte kaos under morgonen då vi hade tänkt oss fint väder, så skulle vi vara på svärföräldrarnas fina gård men vädret bestämmde sig för o jäklas å där stod vi panik men som tur var fanns det underbara vänner till Martins föräldrar, ja även till oss som räddade allt o vi fick ha de hos dem i deras lokal på gården.. å landet blev de iaf! Vi överlevde detta kaoset o som sagt, allt blev lyckat! ååå tacksamheten var stor för all hjälp! Vilka fina människor de finns! Tur är väl de att man får springa på dem då o då när man har så många rötägg runtomkring sig ibland :)

Snart e de dax för Elias att få smaka barnmat :) hej o hå vad tiden går.. Ett evigt tjatande på mig om de men den går faktiskt fort, när man var liten (ung e jag ännu) så tyckte man de "gamla" som tjatade detta var så löjliga men ojojoj va rätt de hade ändå!
Tycker de ska bli skönt att han blir lite större nu o tåligare, nog för att Elias är tålig med dessa pillande bröder men skönt ska de bli att tiden när de är så evinerligt ömtåliga går mot sitt slut o de blir små tultande småfolk istället, då släpper lite av en ens oro..Samtidigt som de första året är helt underbart att uppleva så är de så mkt oro kring de, deras ömtålighet,fontanellerna är så stora, PSD som är min absoluta rädsla så att jag ännu snart 6 år senare fortfarande kollar Antons andning på nätterna! ja jag vet att risken är förbi men den sitter så djupt i mig att jag bara måste kolla alla tre barnen men men man lugnar sig me åren o den största risken är förbi när man passerat året, Men de finns ju undantags fall o de skulle ju denna svensk inte läst på nätet.. usch usch usch får bara ångest känslor när jag skriver detta usch o pi!!! Nu snöade jag alldeles för mkt in på mina rädslor hehehe..

IAF det är en spännande tid framöver med Antons skolgång o Victor gör sin utveckling han med :)Samtidigt  är de ju nu oxå allt börjar hända med Elias så till nästa sommar har vi ytterligare ett fullfjädrat monster på benen :)                           HUHJEDAMIG!!!!

Akvarium, monster o semester!

 Blogga blogga bloooooogggaaa, När jag hinner o jag ska, snart nu alldeles precis nu :)


Tiden Rusar verkligen förbi nu har Elias hunnit bli två månader o vi har hunnit med att fira en fin midsommar och deltaga vid min svågers underbara bröllop, åå så fint de va o så kul vi hade!
man mindes verkligen tillbaka till vårt egna bröllop o nervositeten som steg, kärleken som flöda o de underbara talen från nära o kära en helt fantastiskt dag och jag ångrar inte en minut att jag sa JA till min fina finaste Martin!

nåja inte idag iaf, även han kan driva en till de yttersta ibland, konstigt vore väl annars med tanke på att man är två olika individer med lika o olika viljor som skapar ett liv tillsammans o jag är alldeles säker att jag driver Martin till vansinne vissa dagar med hur mycket vi än älskar varann!
 
Som sagt tiden den rusar o minsta lilla monstret är nu 2 hela månader fantastiskt att få lära känna ytterligare ett av våra mirakel meeen nu e de final,absolut sista, om de inte ska behöva sätta på oss föräldrar tvångströja o ringa Psyk akut! hehehe barnen e underbara men man tänker nog ca 100 ggr på en dag att va tusan tänkte vi på o hur får man tiden o orken att räcka till?? har alldrig varit såhär trött någonsin i mitt liv o heller inte kännt mig så tjatig, sur o arg som nu ,ett evigt tjatande på barnen varje dag eftersom att de nu la in högsta växel båda två för trotsigheten kan man som sagt bara tänka sig ljudnivån o bråken här hemma, nåja ni som inte just bor här i närheten kan tänka sig de andra HÖR me all säkerhet oss alla undrar om de ska dö ngn snart här inne men de småler o hälsar ännu längs med gatan så jag antar att de ser att barnen o vi ändå trots allt verkar vara lyckliga o älskar varann :) (hoppas jag)

Det minsta monstret är underbart snäll o lugn men har såklart visat sig ha ett hiskelit humör o tar i från tårna om han inte får som han vill t.ex att mamma inte snabbar sig nog me maten eller att de förbaskade nappen bara helt plötsligt hoppar ur munnen o jag inte kan hitta den igen då vrålar han i högan sky o visar att med alla medel att han är en ättling till Martin o mig o konstigt vore väl annars, 
min svärfar säger alltid med ett litet kärleksfullt hånflin på den allra bredaste skånskan: 
-de blir inga duveungar av uggleägg..
 o visst har han rätt! så ÄR de men de säger vi ju inte högt till honom inte, min käre svärfar! ;)

Anton har ju den senaste tiden taggat ner lite i Emil hyssen o ja han skulle hetat Emil egentligen de hade varit gjutet för honom han e lika plump o oskyldigt påhittig som Emil men men de får duga att han e namne me Emils far, Anton istället....skönt är de ju att han lugnat sig lite men dock så har vi ju investerat i spärrar till dörrarna så att rymmningsförsöken inte kan genomföras längre :) men ack va han får stå ut från den mellersta monstrets hets istället! För lugn o harmonisk kan man verkligen inte kalla lille Victor längre snarare djävulsk o demonisk hahaha nej skämt o sido så illa är de inte men han är trotsig till max slåss o bits till max och ja allt är till max max max yttersta gränsen hela tiden när vi är hemma iaf... som tur är kan man ju ta ut o rasta dem lite  o då är en av mina närmsta vänninor guld värd då hennes små är lika vilda o konstigt nog har victor en tendens till att dra sig undan de andra måste va för att de är äldre:) så överlevnads instinkt de har han iaf!
o ibland kan man nog oxå prisa Gud för att han ännu sover middag :)

Här om dagen fick Anton äntligrn sin belöning för att han sover på sitt rum numera (mer eller mindre) men dealen var att om han nu blev en " stor kille" o kunde sova på sitt rum så skulle han få sitt alldeles egna akvarium o ja nu äntligen så åkte Martin o Anton iväg för att köpa de. Allt i överrskningens tecken Anton visste ingenting o blev glatt överskad när han insåg att de var till honom.. påvägen hem ser Martin att Anton har tårar rullande ner för kinderna o frågar i all förskräckelse varför han är så ledsen men då tittar Anton med tårfyllda ögon o torkar dem så som barn gör o säger
-näe pappa jag e inte ledsen jag e ssså glad,
de e glad tårar, jag e så lycklig,
tack för de fina akvariet!!!!

Tror ni att hans pappas hjärta smälte då eller??? o resten av kvällen kunda han inte nog tacka o säga att han älskade oss sååååå mkt! ÅÅÅÅÅÅÅ visst älskar vi våra barn mer än ngt på denna jord o ångrar naturligtvis inte att de kom till! De är ju vårt allt! o vi kan ju inte få nog av vårt stora monster o inte heller de andra, vilken lycka att man ändå har så fina ungar!! älskade älskade barn!

Måste ju även säga att det känns rätt skönt att man fick en sådan reaktion med tanke på hur mkt saker denna eller dessa grabbar får! Så nu kan vi inbilla oss ett tag att de inte är allt för bortskämda :)

Näe nu ska jag ta gnälliga minsting monstret o vänta in Martin o så ska vi inviga kvällen med god mat o dricka inför hans semester.........Tjoho som vi och Martin längtar!

Äntligen Här!

Vårt tredje monster lille Elias valde att ploppa ut en dag efter beräknad födelse den 25 April 
kl: 05:25, 4050 tung o 53 lång o så lik sina bröder... 

  Elias

Victor

Anton

 

Ja då var man 3 barns mamma,WOW låter fortfarande konstigt o surrealistiskt när man presenterar sig som 3 barns mamma, å på ngt konstigt vis känner man sig ganska så gammal med denna titel man förärat sig med alla dessa vuxen poäng :) men men va e de man säger man e inte äldre än man känner sig o just nu kan jag ju dock säga att jag känner mig som ett ålderdomshem! men de går väl över...
SHIT vilken omtällning de har varit och är att få ett tredje barn, de som säger attt de bara flyter på o bara e..... de LJUGER ;)
Nåja visst känner man sig tryggare som mamma än första gången men herregud hur fasiken får man tiden att räcka till ojojoj..de e ju olika individer alla tre o med starka viljor o de två äldsta monsterna ligger ju inne med tidernas trots som endast förstärkts av Elias ankomst.
Hade vi inte gråa hår innan så har vi de verkligen nu.

Elias är ju en rätt så lugn kille nu när man lärt känna honom lite o hittat de rätta medlena för honom
var ju lite skrikig o gnällig i början men de va ju inte så konstigt när den lille stackaren inte blidde mätt av bröstmjölken trots att jag satt med dem hängande ute som en kossa varje timme till honom så räckte de inte för denne glupske lille man så ersättning fick de bli o vips så blev han mkt lugnare tack o lov.. Ett tag trodde vi att han skulle få kolik precis som vår äldste hade o varför inte han e en kopia av honom i de mesta så varför inte de oxå tänkte vi, så vi drog en lättnads suck när han lugnade sig för de är de sista vi behöver i trotslandet lassonmonstrena!

Som tur är så är de väldigt förtjusta i sin lille lillebror och ska pussa o pilla på honom jämt, nästan för mkt men vi får ju vara tacksamma att de inte är elaka till honom iaf.. Victor. han stoltserar och prylar varenda unge som kommer i närheten av honom o Anton visa stolt upp sin nya lillebror men vill snabbt ha uppmärksamheten riktad mot sig och den vill ju naturligtvis Victor ta del utav oxå så alla slagsmål har ju eskalerat en hel del här hemma.. Så ljudnivån är enorm (Högre än innan) sömnen är minimal och ibland vill vi knappt hämta hem våra älskade monster från dagis, prisa dagis för tack lov att vi har de 15 timmarnas avlastning både för pojkarna o mig för annars vet i tusan om vi levt :) Killarna får leka av sig och jag får luft!
Jag lovar att de hinner driva oss till vansinne och hitta på en hel del hyss de dagar de är hemma..

Anton vår store kille har ju förstått sig på låset till ytterdörren och det resulterade i att när vi i godan ro låg och sov på morgonen så valde detta monster att sticka ut o knacka dörr hos grannen samt sin
kompis som bor en bit bort i kvarteret kl halv sju på morgonen!!!!!!!!
Smart e han också som smyger likt en mus och låser dörren efter sig och sätter tillbaka skorna fint i skohyllan så at vi inte ska märka ngt däremot skvallrade naturligtvis de besökta på honom men dock inte förrens på eftermiddagen så där stog vi som dumma fån, gapandes och kunde räkna ut att lillskiten varit ute en hel timme!!! Galet arg och orolig blir man ju! Hör till saken att Anton väljer att gå upp med mkt tidigt varje dag och de orkar man inte alla dagar så han brukar sitta o titta på tv tills vi går upp o de är ju inte så sent max 8 på morgonen. iaf när vi då konfronterar honom ang detta så erkänner han oxå att han "kollat" om grannarna hade post me i HELA KVARTERET! (hoppas verkligen inget har sett honom )
Vi pratar allvar med honom o planerar att införskaffa ngn form av lås för att förhindra att detta sker igen, vi känner ju vår påg så hur mkt vi vill att han inte ska göra om de så vet vi att de kommer att ske igen för det är som o prata me en vägg o mkt riktigt så ett par dagar senare var de dags igen... grrrrrrr att han inte lär sig!!! Halv sju, strax efter Martin gått till jobb smyger han ut igen, bort till sin kompis varpå mamman följer honom hem men meddelar inte mig förrens vid tio på fm.. så nu försöker vi återigen prata allvar med väggen men men nya lås skall införskaffas :)
Victor har ju i allt detta oxå blivit förbytt o skriker, slåss o bits, allt för uppmärksamhet, sticker ifrån en o de e inte lätt o få tag på honom när man helst inte ska springa osv..
Prata allvar me en tvååring.. ja tjena, numera går våra stora killar under smeknamnen väggen o dövörat ;) Dessa hyss här ju en droppe i  havet med allt va de hunnit med under Elias första månad i familjen.. Som tur e så vet man att de går över någongång detta decenium.. Iaf inbillar vi oss de för att just nu klara kaoset i vardagen ;) Så om ni ser en lite lagom tjock mamma vråla efter sina ungar slitande på en tung tvillingvagn med svarta ringar under ögonen så lugn de e bara JAG som försöker hålla dem vid liv ett litet tag till!

Nä nu e de dax för en kopp kaffe igen.. räddningen mot tröttheten ;)

Trött trött o åter trötttttt!
trött på att vänta,
trött på att ha ont ,
trött på gnälliga barn
trött på att vara trött...

Jaaaaa va ska jag säga just idag e en skitdag!!!!
Har jag nämnt ATT graviditet inte är så kul åtminstone tycker inte jag de :( 
 blä... tjock o eländig, ont överallt, ungen rör sig så huden känns som den ska spricka o skruvar ner huvet så mkt så de känns om jaaaaa man ska spricka där me... obehagligt ont!
Dessutom ska man ju luras hela tiden, att de är igång o går o känner efter hela tiden speciellt när man haft sammandragningar sen tidigt, tidigt i graviditeten så sätter de sig tillslut på huvudet då man känner efter på varenda en vilket kan bli rätt många o drygt under en dag o speciellt nu i slutet!

Jag har haft allvarliga prat me monstret där inne men han e väl lika olydig som de andra två o lyssnar inte på sin trötta mamma.. usch nu får han komma ut o om jag någonsin kommer på iden i ett svagt, mkt svagt tillfälle igen att ens tänka tanken på att genomgå en graviditet till slå mig me ngt hårt!!!!! 

Missförstå mig  rätt jag älskar mina monster o e så tacksam för att vi fått dem o ska få ett till men fy för graviditet de är ju ett måste för att få de leverade till en så.... so be it!

Låter säkert jätte otackasmt för de stackarna som inte kan bära sina små underverk sj o jag minns en gång att detta var min stora rädsla att aldrig kunna få egna barn o när vi fick beskedet att de skulle bli svårt så var man såklart jätte orolig men nu sitter jag här bitter o  eländig :) o väntar på min alllra sista pojk så visst händer de mirakel! o att ett barn blir till o föds är ju ett mirakel i sig måste jag ju tilläga! hur trött bitter o eländig jag än är!

Fick ett enorm glädjande besked igår o de är att min följeslagare i gravve livets helvete fick sin lilla guld prinsessa igår, 2 dagar efter bf men nu är hon här o trots att man e oerhört glad så känner man en form av avundsjuka att man inte sj sitter där me sin lille än som tur e är min älskade vännina likadan som mig i de avseendet så hon förstår mig ;) ååååå som tur e är de snart min tur, en evighet men snart! De finns ju en ände trots allt ;)

Hormonerna rusar utav bara faen ännu mer nu i slutet mkt för att man e så kroppsligt o mentalt trött..Härom dagen började jag gråta för att min son pillat sönder ytterligare ett par strumpor (vilket han gör me alla) o de driver mig till vansinne men där satt jag i bilen me man o barn o stortjöt för att ungfan tatt sönder ytterligare ett par o pojkarna stirrade konstigt på mig vilket gjorde mig ännu argare o ledsnare (har fått den blicken ofta tycker jag under de senaste månaderna) o Martin gjorde allt för att stötta o medla i situationen just nu vågar han nog inget annat ;)

usch som jag säger man e helt slut nu o snart vankas påsken me alla vandringarna till torpet o sjön osv vilket hade varit helt underbart om man inte riskerade att vara höggravid o ploppa när som o lilleman fyller två på självaste påskafton (vilket jag oxå tycker e katastrof , hatar att man ska behöva dela fördelsedag, tur de inte e varje år) o lillelillebror e beräknad dagen efter de.. 

ååååå de blir bara för mkt kan sätta mig rakt upp o ner o bara känna att jag vill skrika o gråta att jag inte vill mer nu de blir för många bollar!!!!!  aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa...snälla lilla liv kom ut nu denna vecka, de hade varit super o de hade hjälpt mamma o pappa såååå mkt...

Ovanpå detta har vi alla varit magdåliga i omgångar o nu e de förkyldning alla grande för oss alla, snoriga rinnande näsor,ont i halsen och hosta fattas ju bara att de ska vara influensan för oss alla de hade ju varit toppen, gräddet på moset som om vi inte har nog att tänka på.....

 trött trött åååå åter trött!!

Nä nu tar jag mitt kaffe o tillbringar de sista timmarna åt min självömkan innan man ska hämta monstrena från dagis!

VAD GÖR EN HÖGRAVID,TJOCK BLIVANDE TREBARNSMOR OM DAGARNA?

Jo de ska jag tala om man dricker kaffe i stora mängder, facebookar flera gånger om dagen efterrsom att det är ett stort beroende ;) trots att de numera inte händer så mkt där längre :(

Städar, tvättar, lyxar med att man sover lite längre på morgonen dock efter att man skickat iväg mannen o barnen..Planerar middagen,inväntar proemnaden till dagis för att hämta de älskade monstrena och sen SÅKLART så räknar man ner och önska dyrt o heligt att det snart ska anlända ett litet monsterknyte till eftersom att man nu längtar oerhört och är ganska så fett uttråkad och de är tungt o drygt varje dag som går...blä...                                                    

Tur är ju att det alltid finns ett slutdatum :) hade man orkat o framförallt kroppen så hade man ju gått långa promenader, varit mer aktiv med monstrena o allt annat men just nu är konditionen i botten, det är ju helt sjukt hur snabbt det går för att tappa all kondition man hade.. och foglossningarna gör de inte bättre för rörligheten heller :(

Tradigt värre men glädjen är ju att man bara lånar ut sin kropp för en kortare tid  (känns dock som en evighet) för att det sen ska levereras ett underbart litet Lasson monster! och man får väl säga att det är de väl värt!

Tyvärr e jag inte en av de mammor som fullkomligt älskar att vara gravid o faktum är att mina närmsta vänner känner likadant så som tur är e jag inte ensam om att känna så..

Tycker de blir lite av en alienkänsla när de rumlar runt där inne o man ser att magen nästan spricker upp i den vilda rörelsen, framförallt då i slutet..Såklart väntar man ju o knuffar på för att få den dagliga bekräftelsen att ens lille mår bra där inne.. Men jag är inte en peron som gillar att väntar heller så NEJ graviditet passar inte mig trots att man nu galet nog genomgår en tredje!

Men sen är de ju faktiskt helt underbart att följa de små liven från första snusandet på deras hår och första anblicken för att sen se dem växa upp o bli små individer med egna viljor (alldeles för starka ibland.)

Å visst sliter jag mitt hår o fäller en tår då o då men de är väl så föräldraskapet är:

Ett alldeles underbart helvete med dem mest värdefulla små ögonstenarna, om än monster som finns i hela världen o när den ena efter den andra kryper upp  o säger "jag älskar dig" me ett leende som kan få hela världen att smälta så är ju livet underbart! Tacka vet jag barn, vad vore livet annars!