Vad har då denna Svensken ockupperat sitt liv med så mkt att jag inte funnit ro att blogga en stund..
Jo de ska jag berätta! Sjukdomar, dessa förbannade satans förädiska makalösa sjukdomar!
Blir tokig, vi har haft allt, jag lovar,
Nämn en sjukdom vi INTE haft denna vinter, jag tror (utan överdrift) att Victor i stort sett behövt vara hemma varannan vecka sedan han började dagis siste Augusti.. Nog för att man inte alla gånger varit så kry o pigg sj, så man nästan välkommnat febern ibland men detta är sjukligt på mer än ett sätt.. O så nu är vi åtrerigen hemma.. Denna gång är de förkyldning ala niagarfallen, diareé o ögoninflammtion, härlig kombo liksom! Ögoninflammtion har vi säker redan haft tio gånger redan så de är ett under att ögonen inte torkats ur skallen på den stackarn!
Det är ju otroligt synd om vår lille kille som nu ska dra på sig allt o de är inte roligt för plånboken heller men de spelar mindre roll för Victor går först.. men de blir så många områden som blir drabbade Victor ,vi o jobb såklart (tror de snart har en egen vikarielista till enbart mig) Tro mig jag o andra har klagat flera gånger till dagis då de vid flera tillfällen varit sjuka barn där o visst de har jobbat hårt för att få bukt me de..säger dem.. men ibland undrar jag, som i morse då en av fröknarna var där trots feber o sjukdom sj!!! snälla människa hur är de o hjälpa till! ärligt talat??? Ibland undrar jag hur folk tänker!
Som ni kan förstå så är man hjärtligt trött på denna långdragna vintern o dess sjukdomar som drabbar alla!
Jag vill ha vår, pumpa barnen fulla med sol o c-vitamin ,känna solen värma och räkna ner ännu närmre till lillmonstrets ankomst!
Apropå lillmonstret så kan jag nu lägga sorteringen av barnkläderna till check listan (stolt o lättad)
Vi fortsätter räkna ner sakteligen och längtar såklart till våren då ankomsten är beräknad, ett himla plus att allt de riktigt braiga kommer på en gång :)
Ska bli skönt att byta ut graviditetskrämporna nu faktiskt..som vanligt blir man ju alltid trött o sliten extra mkt mot sluttampen o man e öm precis överallt, tradigt värre men så är de.
Å man e gnälligare en gnälligast (med all rätt) pröva o sova med en medecinboll på mellangärdet o se hur oöm,utvilad o glad du är då... sen få man ju lägga till ett ton graviditetshormon! Där har ni en gravid kvinna! Man rår inte alltid för vad som sägs o görs de finns faktiskt yttre faktorer...
Just nu är de verkligen inte läge att gå emot graviditetsmonstrets vilja alls om man har någon som helst självbevarelsedrift.....
Jag ska tala om att man är inte nöjd sj över sitt mående eller beteende vissa dagar så just därför ska de bli himla skönt att komma fram till våren o få sin belöning, träffa vår guldklimp som vi alla längtat efter att se o i o med detta mirakel så glömmer man lätt alla vinterns sjukdomar, bravader hormonutbrott o krämpor när man ser de lilla livet..
Tur är väl de annars hade väl aldrig kvinnor gång på gång gått igenom allt detta.. Så korkade hade vi väl aldrig kunnat vara! Tur de är värt mödan som sagt.. t.om männen erkänner försiktigt att de varit värt att leva med ett oigenkännlig monster i 9 månader... åtminstone vissa dagar :)
KÄRLEK... de e väl ett underbart ting! Åtminstone när de är rosenrött o man just då inte känner av några taggar ;)
Kärleken.. den första... allra, allra första (förutom mamma då) den upplever min son nu.. 5 år gammal, de är så kul att se honom o höra honom prata om den allra sötaste lilla flickan på dagis som han nu är så förälskad i och till råga på allt är den dessutom besvarad av söta lilla Vilma..
"De är så kära de två" intygar fröknarna med ett leende när Anton bubblar på om att Vilma ska han minsann gifta sig med.. i kyrkan dessutom för de har ju mamma o pappa gjort sen ska de ha barn med..
(ojojoj framtidsplaner)
För ett tag sen klippte min man killarnas hår (snaggade dem) o Anton va stolt o lycklig för en minut eller två för nu hade de ju samma frisyr alla tre, pappa, Anton,Victor o de va ju riktigt snygga..
Men så efter en stund blev han så där fundersam som bara Anton kan bli (drömmande blick) o plötsligt bubblade ur honom att nu va han ju bekymmrad: HUR skulle nu Vilma känna igen honom när han kom till dagis? Nu kanske hon inte skulle göra de o då kunde de ju inte gifta sig..
Å innan jag hann svara hade han hittat sin lösning : Jag vet mamma, jag säger bara: De e jag Anton Lasson så vet hon ju att de är jag.. Lite småskrattandes så klappade jag honom på huvudet o sa: Du ska se att de löser sig :) En enkel o självklar lösning inte sant!
Han berättar ju oxå dagligen om deras små äventyr när de leker bland annat har ju Vilma pussat honom flera gånger o skrattat men de gör inget för han pussar tillbaka sen så brukar Vilma säga att hon har tjock mage (suger in den i profil) medans Anton säger: Du har ingen tjock mage.... jo.. nä.. jo.. näe
(tänk va tidigt de lär sig o fiska komplimanger o spelet mellan man o kvinna!) sen är de väldigt noga med att hålla handen så fort de bara kan...
Den första kärleken.. den är ju oskyldigt underbar utan krav o prövningar!
Tänk om man den hade kommit ihåg tyvärr gör jag inte det.. Kommer bara ihåg de första tonårskärlekarna ( de va ju så, man blev kär i allt) o de krossade hjärtat...
Men sen kommer jag ju självklart ihåg den eviga, riktiga, villkorslösa underbara kärleken jag upplever med min fina man (det finaste jag har förutom barnen såklart!)
Vad skulle jag gjort utan denna man som lika ofta som jag skulle gå genom eld o vatten för honom så skulle jag kunna kasta in honom i de oxå.. men det är väl så vuxenkärleken den är.. En balansgång mellan gott o ont.. Men den riktiga kärleken den hugger i hjärtat när man tänker på att man kan förlora den eller när man känner att denne man kan se mig med när jag är 100.. lika lycklig som nu, man känner sig så självklar i dennes sällskap (det är kärlek för mig iaf)..att man klarar sig genom alla prövningar med kärleken lika stark o frodande som innan!
Allt detta har jag med min underbara Martin o jag önskar så att alla skulle få uppleva den på ett eller annat vis i sitt liv..
Antons första kärlek är med söta lilla Vilma o oavsett om de blir henne som han så gärna ska gifta sig med så vill jag inget annat än unna o honom livets oskyldighet som bara barnen har kvar o hoppas på att han en dag får uppleva den riktiga, ovilkorliga kärleken (oavsett om de nu blir Vilma eller inte ;) )
Att känna sig älskad o att älska är en av livets underbaraste gåvor!
Oavsett om man är fem eller trettio år!
Då var man en tvilling/syskonvagn rikare vilket gjorde att en av flera stenar föll från hjärtat ;)
en Carena double swing i färgen svart o den är helt super o köra!
Helgen har man spenderat till o pula lite med just vagnen o sedan fick vi ju lördagen fri (nåja hälften) för då fick Anton sova hos sin älskade Farmor vilket då inte sker allt för ofta så de gjorde en lille killle (eller mellanstor kille som han sj noga uttrycker de,,) de gjorde iaf hans helg o vi fick en ganska så lugn kväll o framförallt morgon eftersom de nu inte var två som stirrade upp varann så fort de sätter fötterna på golvet så de var ju ganska så härligt om man säger så..
Idag måndag blev de besök hos ögonkliniken för en återkontroll ( de behövde inga brillor denna gång heller) men de som jag är mest glad för är att de skötte sig exemplariskt under besöket så man kunde känna sig som en riktigt stolt förälder idag vilket senare belönades med mcdonalds ;) (stort jubel från barnen)
Antons kommentar efter besöket var att han var ju riktigt duktig han o lillebror had ju faktiskt skrikigt lite (detta sa han med ett väldigt belåtet leende :) ) så vi var iaf alla nöjda..
Jag har ju haft tur de andra gångerna med FK men ngt säger mig att de inte kommer bli så denna gången så nu går jag nervig bara för havandeskapspenningen o väntar med spänning på om de ska gå igenom eller inte..
...........*hoppas hoppas*.....
usch jag hatar verkligen o känna mig så jäkla beroende av ngn vilt främmande människa som ska bedöma om man e arbetsför eller inte.. skit drygt!
nåja går de inte igenom får jag väl ta sjukskrivningen o bita i de sura äpplet om de bråkar o ta de konflikterna bara för att DE vill tvinga fram från de flesta mödrar att offra dagar/ veckor på sin mammaledighet o hur kul e de när man inte fått sitt knyte än.. Att behöva offra dem när man har mkt större nytta av dem senare när barnet kommit! SKANDAL att man lever i ett sådant överförmyndar land!! Klart som tusan att vi måste ha struktur men de e sjukt hur hårt de har blivit me moderaterna på posten o då säger jag inte att "sossarna" var bättre för de var fan för släpphänta ist..
Typiskt Sverige o svenskarna att inte ha ett mellanting alls i ngt som görs! Mitt råd till politiker (duktiga jag) är att sätta sig i gemene mans skor o känna efter vad som e rimligt o inte.. kom fram till ett mellanting.. men de är ju såklart ett drömscenario i vilket land som helst......
nämen usch vad politisk jag blev nu då jag som verkligen inte gillar politik! :)
Jaja jag är åtminstone väldigt nöjd med att ha prickat av en sak på TO DO listan till nya bebisen! min super fina vagn! de blir långa promenader me den när lillkillen kommer!
sen är jag ju såklart super nöjd me mina små monster på läkarbesöket idag men bli nu inte lurade för de tog minsann igen de när vi kom hem me buller o bång men de kan ju inte vara små perfekt drillade soldater varje minut på dygnet så de är väl förlåtna för denna gång :)
Underbaraste fredag! Jag skulle villigt kyssa denne underbara person som införde en hel helgs ledighet, en fantastisk gåva till människan! Speciellt i dagens samhälle där alla jäktar så otroligt mkt!
Idag skall de vara fredagsmys på hög nivå, i kväll skall de svullas i god mat (som min underbara man skämmer bort mig med att laga på helgen) de ska svullas på gottis o läsk i mängder tyvärr blir de inget alkohol intag för mig då lille bebben gärna vill hålla sig frisk (Så frisk han kan bli me vår gener..)
Ja de vill ju jag me förståss så jag håller mig gladeligen borta från den där goa ölen som jag avundsjukt tittar på när min man sveper den..;) men men godiset o maten skall avnjutas ordentligt så att de just sätter sig på de rätta stället (NOT) för att sedan få ångest för att man ätit alldeles för mkt men de är de värt just denna fredag kväll!
ÅÅÅ sen har ju ett av mina fovvo program startat igen Let´s dance så fredags kvällen e räddad ;) de blir nog helt o hållet spenderat i soffan förutom några mindre avbrott för eviga kisse pauser o jagandet av socker speedade barn så ska jag helt o hållet njuta o avundas deras eleganta rörelser o fanatstiska kroppar (som jag lätt dödat för att få)
TREVLIG FREDAG!
Men gud vilken förvirrande värld tvilling/syskonvagns världen är då..
Blir så trött, vill ju verkligen hitta ngt bra men de är så svårt o de är ju verkligen svindyra oxå så de gör ju inte saken lättare!
Alltid när man ska ha ngt eller måste ha ngt så säljs de inte lika mkt då, konstigt fenomen de där..
Vi beslutade oss för att köpa på blocket för vi vill inte lägga ngr drömsummor på en vagn ( som jag säkerligen tröttnar på efter ett ½ år) bara sen Anton kom har jag köpt o sålt 7-8 vagnar så ni förtstår kanske mitt dilemma när man nu blir illa tvungen att lägga runt 3000-4000 (MINST) på en jäkla vagn o fåfäng som jag är kan jag minsann inte ha vad som helst heller :) (till min mans stora förtret ;) )
Känner att jag börjar börjar bli lite stressad efter som att jag nu bara har 14 veckor kvar (tjoho)
Kan kanske tyckas som om man har gott om tid men så är minsann inte fallet för rätt va de är står man där o pustar o stånkar i fullt värkarbete.. Tiden går extremt fort speciellt när man redan har två vilda monster som vill ha all ens uppmärksamhet, det är ju verkligen inte som med första att man räknar ner för varje dag, timme o minut o har full koll på vilken vecka man är i osv..Nä minsann här vaknar man upp i panik o tänker men shit är jag redan i den o den veckan o känner sig lite smått stressad över o hinna saker man planerat att hinna för man vet ju om att tiden inte finns där sen..
ÅÅÅÅÅ jag har inte gjort någonting än (kris i Michelles kontollerande värld)
Sängen ska fram o bebis mysas. Lillebror ska övas att ligga i "stor kille säng", första boken ska fixas,första plagget, barnkläderna ska tvättas o sorteras, nytt skötbord skall installeras med dyna mobil o allt, några namnval skall helst finnas ( de e verkligen inte lätt när man lever me min martin) BB- väskan skall så smått börja förberedas o jag sj oxå inför förlossningen... JAAAAAA alllt detta ska ordnas på 14 veckor, gaaaahhhhhhhhh ( jag vet att jag har ett smärre kontrollbehov men de e bara så jag är)
............................OJOJOJOJOJ..........................
jaja ja bebisen kommer när den kommer oavsett om mamma e färdig me sitt kontorllerande eller inte;)
Var för övrigt på nytt UL i veckan o de är verkligen en pojke me stort P som verkade må fin fint
inne i värmen o han beräknas väl än sålänge väga omkring 3500g när han kommer någongång under April månad..Så då väger han väl runt 3,8-4,0 som de andra två har gjort ;)
En go liten bebisklump att snusa på..underbart!
Man tycker oftast att vikten låter mkt (speciellt förstföderskor) men varje gång förundras man över hur små o perfekta de små liven är när de kommer ut och man kan inte riktigt förstå att vi skapat denna perfekta lilla varelse genom att bara älska varann.(trots att de inte är första graviditeten)
Det är likadant varje gång o de ska bli spännande o roligt att snart få träffa de lilla livet! (trots mina besvär i planeringen ;))
Monsterprinsen!
Anton, vår store monsterprins la en alldeles underbar kommentar i morse..
Får väl berätta från början.
Anton, min store kille fullkomligt älskar dagis o allt va de innebär så nu har vi ju avslutat tre veckors julledighet som nog e så rolig tycker Anton.. men dagis de e bra de me minsann..
Vi avslöjade ju för barnen igår eftermiddag att "nu blir de dagis imorgon killar, va roligt va??"
Barnen jublar glatt o säger att de ska bli så kul att komma dit å träffa kompisar, nåja Anton säger detta iaf, lillebror jublar mest o gör segerdansen just för att brollan gör de :)
Barnen får gå till sängs o så småningom även vi, helt slut av dagens prövningar o efter lite muttrande om hur jobbig mannen är som tvunget ska ha ljud på tv:n när man vill sova (just för att få han att stänga av o jag fick som jag ville) med en sur min vände han sig om o vi kom äntligen tillro.. TRODDE VI..Sen börjar springandet på Anton (som alltid har ngn inbyggd radar på att vi är svintrötta o bara vill sova) Han e kissig, han e törstig ,rädd,o vill ha näsdroppar.. ja you name it.. varpå vi tillslut fräser ifrån att nu få de vara nog, DET ÄR GONATT NU! o stoppar om honom demonstrativt för att sedan stupa i säng igen..Hör tillsaken att han dessutom en timme höll på likadant innan på kvällen när de va läggdax (så man var ju rätt trött på de redan)
men men ungen kom slutligen till ro efter att ha störat sig så mitt natten... (ja faktiskt så känner man just att han är en störig unge när man är helt slut sj tre på natten sista ggn man stoppade om honom....)
Iaf kl 05:45 ringer klockan o vi tar upp barnen varpå Antons underbara kommentar kommer:
" åååååååååå pappa utbrister han.. jag har väntat sålänge på att gå upppp"
Detta säger vår fantastiska 5-åring med ett sömndrucket leende!
Tror ni att det var ett Aha moment för mamma o pappa då.... nu fick vi ju svar på varför han
studsat som en jojo halva natten
Han har ju väntat sålänge på att få gå upp o gå på... såklart DAGIS!!
Dumma oss som inte fattade de tidigar, nåja vi har lärt oss (Åtminstone för denna gången) att det är för tidig att avslöja att det är dagis dagen innan de börjar :)
Underbaraste fina Anton, va man bara måste älska honom!
Jaaaa mannen var ju hemma med barnen idag för att förskolerna hade planeringsdag o jag tyckte han lyckades ganska så bra iaf (men inte bättre än mig *blink*)
Scenariot när jag kom hem var ett bombnedslag till hus, en sliten man, nyvaken lillebror o en sur storebror men de hade iaf överlevt varanndras sällskap i hela 6½ timme o ingen var blåslagen eller hysterisk (men mannen min såg ut ungefär som efter tre dagar på sommarrock )
Monstrena som vi så fint kallar våra små ögonstenar hade ju kört hela registret för att testa sin far till max (han är ju inte ensam med dem så ofta) så idag fick min man nog ett antal gråa hår
o lite fler rynkor ..mohhahahhaa, som tur är bli män oftas attraktivare med åldern (en del iaf) o inte som vi kvinnor o förfaller (ja inte jag då men alla andra;) )
......så han attraheras mig fortfarande:).......
Men men min stackars martin hade inte hunnit ngt alls under dessa timmar så de var ju ett bombnedslag som sagt med leksaker, disk och diverse stökighet överallt men men bäddat hade han iaf hunnit men monstrena hade varit så krävande o slagits o skrikigt o bråkat om allt så han hade inte ens kunnat duscha, borsta tänderna ELLER gjort number 2 (katastrof)
Skrattar lite gott för mig sj medans jag tänker välkommen till min värld enda skillnaden är att hemmet är städat o fint, kvinnan hans nyduschad,nyborstad o nybajsad t.om sminkad när han kommer hem:) skillnad mellan man o kvinnor är just att de är män vi är kvinnor hahahahaha vi klarar mer än dem (feministiskt skriande, skämt o sido)
näe all eloge till min man, han klarade hemmafru rollen med åtminstone godkänt, mina barn lever ju o även han ;) o så fort jag kom hem gjorde han minsann allt han nu missat under 6½ timme så nu skall kvällen avnjutas i soffan med sällskap av världens bästa pappa o man till de svaga ljuden från hushållsmaskinerna som står o går :)
Heja mannen o heja kvinnan tack o lov att vi är olika hahahahahaha.
Mätt o trätt de e jag de, känner mig som en strandad val just nu efter en vrålmiddag hemma hos svärisarna..
Oxfilestek med rödvinssås o potatis va de som serverades så då kanske man kan förstå varför man krängde som en idiot o de är ju inte så lätt när man nu har en liten parvel i magen som oxå kräver sin plats =uppsvälld!
På kvällarna har ju ens mage alltid en förmåga att bli enorm oavsett om man ätit för hundra eller inte, fast nu känns den sprickfärdig, blääää att man aldrig lär sig att man INTE ska ta den där fördevasågott portionen men men nu mår man som man förtjänar mitt nya alias Michelle valen...
Ovanpå allt detta har jag ångest inför att jobbet börjar som vanligt imorgon
usch å blä säger jag bara :( har verkligen ingen lust att återgå till de oinspirerade jobbet med att städa efter bortskämda tonårsjäklar som inte har ngn respekt för nått ( så va ju absolut inte jag=lögn)
Men usch o fy va man blir påmind om vilken idiot man var som tonåring med inget perspektiv eller respekt för omvärlden man skäms verkligen när man ser vissas agerande o tänker tillbaka till när man sj var en "så oskyldig" tonåring som hatade omvärlden o visste bäst.. hahahahahaa vilken naivitet!!! de enda man tröstar sig med är att de oxå växer upp en dag (nåja en del iaf) o skäms inför sitt tonårs agerande de med när de blivit så "lastgamla" som trettio.. mohahahahaha hämden är ljuv;)
Men men jag trivs väl på jobb å så men de är ganska så oinspirerande när man kommer som en usk in i denna branchen, här vandrar man som en grå mus o gör d skitgörat ingen annan vill OJA de är faktiskt självalt att jag gick över i städservice ( så jag får skylla mig sj) eller ja någerlunda självvalt eftersom att jag inte ville jobba kvällar o helger (framförallt helger) för att det tar så mkt tid från min familj o de var de enda arbetet just då som var 5 dagar i veckan, deltid o jag behöll ju min lön så de va ju en ganska bra deal ändå så va gör man inte för familjen...Meeeeen så nu sitter man här med ångest inför den snart påbörjade arbetsveckan innanför helvetets portar på Central skolan ;)
Näe så illa är de inte men som man märker har jag minsann ingen lust , jag får skylla på att jag just nu är ett hormonsinnt graviditetsmonster ( nåja de låter bra sålänge man kan skylla på de)
Jag överlever nog o som tur e så har jag trevliga arbetskamrater,chefer o om inte annat så blir man lätt nostalgisk när man har en stund över o kan ta fram de gamla fotokatalogerna o få sig ett gott skratt över hur vi alla såg ut som små oskyldiga tonårsdjävlar ;)
Jag kanske då får tilllägga idag att vi överlevde gårdagen denna gången med!
O JA, jag o min Martin njöt ganska så rejält av tystnaden när våra två små monster äntligen kom i säng igår..
Som tur e var inte hela dagen så vild o oreglerbar som på förmiddag:) Fick mig t.o.m med en eftermiddagslur med min yngste medan min man faktiskt trotsade sin trötthet och gick ut i trädgården och lekte med den store killen och de hade minsann riktigt kul tillsammans, nu hör de ju till saken att dom två är som ler o långhalm, allt som oftast fast med några inslag av mindre kaotiska utbrott eftersom att sonen är en exakt kopia av sin far i sättet (så man har väldigt många gånger fått agera fredsmäklare till dem två)
Men iaf de var underbart att höra deras skratt o bus uteifrån under fullt snöbollskrig! Trevligt var de ju oxå att sedan bevittna deras kreativa kreationer i form av en snölykta o snögubbe där mannen min hittat den fantastiska lösningen med svart sprejfärg till knapparna o ansikte i brist på andra saker att skapa med o visst gick de lika bra, stolta var de iaf..
Kul att se en man över 30 vara lika stolt som en 5- åring!! Man kan ju inget annat än älska dem fantastiskt mkt o man blir ju så glad när de finner ngt att göra tillsammans (som oftast hänger på mig) och som min son tittat flera ggr anklagande o påpekat att vi minsann inte byggt ngn snögubbe i år så de var extra fantastiskt o komma upp ganska så utvilad (så mkt man nu kan bli när man e gravid) Å se att far o son gjort detta som man nu gått o haft samvetskval i veckor för :) o de har haft kul o dessutom fått lite kvalitetstid tillsammans!
Tänk att så lite kan göra så många så glada o att man ändå fått den glada känslan av att den här dagen kanske inte var en skitdag iaf :) :) :) HELT FANTASTISKT!!
Idag(lördag) har de ju varit en ganska så lugn dag bara de vanliga tjatandet som ens vardag numera innehåller så jag får väl säga att man inte har nerverna utapå kroppen iaf:)
Idag har vi ju då varit ute på gården, mina svärföräldrars bondgård och vårt sk andra hem!
Mannen har hjälp gamle gubben (ja jag får kalla honom de med kärlek) att flytta stora skräckinjagande stutar (kastrerade tjurar) från ett ställe till ett annat.. Detta har vi ju då bevittnat ett antal gånger men samtidigt e de nästan alltid lika spännande, just kanske för att man har med levande varelser att göra o man vet aldrig va som kan hända dessutom är jag livrädd för dem men jag har dock trotsat min rädsla ett antal gånger o hjälpt till under åren *stolt* :) kanske mitt sätt att få lite adrenalin kickar o spänning i livet.. hihi
Längtar faktiskt efter våren, då är vi nästan alltid med o får se utsläppet av djuren när de ska ut o beta hela sommaren o de är riktigt kul att se att djuren är lika lyckliga som en själv över att sommaren o värmen är på väg o de skuttar, hoppar o rusar ut på styckena ( jag står då på säkert avstånd, bakom elstängsel helst)
Detta är trots rädslor för enorma kreatur en extremt fin invigning av våren o jag rekommenderar den varmt :)
Jag älskar snö men trots detta kommer orden från mig "snöälskaren"
JAG VILL HA VÅR!
Jag blir galen finns de verkligen ingen som uppfunnit en avstängningsknapp till vilda monster?????
Dag ut o dag in nu på lovet har de minskäl inte gjort annat än skrikigt o bråkat om allt o inget, de lägger sig sent o de går upp tidigt!
just nu är de en kamp o de vuxna förlorar stort medan man nästan känner att de små monsterna nästan hånar en me blicken o gör loser tecknet i pannan ( lyckligtvis har de ju inte lärt sig de som tur e)
men de känns så ändå, en kamp från morgon till kväll..
Jag skulle lätt kyssa marken personen går på om personen ifråga åtminstone kommer på en ljudknapp så man kan sänka de eviga skriken när man inte pallar höra "mamma han gjorde" mamma han gjorde såå" o inte nog me de man är ju redan ett hormonstinnt monster som bara vill slita sitt hår o vråla rakt ut HÅLL KÄFTEN men så försöker man vara så pedagogisk man kan o hyssar o hotar (som om de skulle vara bättre lilsom :S)
Vid såna här tillfällen tänker jag ofta på min mor som galet nog skaffade hela 8 barn!!! :O
4 monstertjejer o 4 monsterkillar, att inte hon är mer gråhårig o galen än hon är idag är ett under!! hur fasiken orka hon!!?? det är precis såna här dagar man tittar i spegeln (me händerna i ansiktet ala kevin i ensam hemma, vill vråla rakt ut men e lite rädd att grannarna ringer Psyk akut då)
O frågar sig sj va helskotta har jag gett mig in på me ett tredje vilddjur till...ovanpå detta här är man ju absolut ingen morgonmänniska, visst går jag gärna upp o får sätta igång dagen i
TYSTHET och NÄR JAG SJ VILL.......
....................... åååå vilka underbara dagar man hade som sovandes ungdom;)..................................
Jag försöker ju absolut se NGT positivt i den här morgon men de är inte så lätt med den här bilden av min morgon..
Lillebror kissar ner sig, mannen min försöker låta mig ligga men barnen tillåter de absolut inte utan de är ett evigt öppnande på dörren du, mamma...du, mamma, så jag ger upp efter en kvart.. efter detta har de skrikigt, stirrat, slagit sig ett otalt gånger, spillt ner köket, mannen har vrålat till att de får va nog o verkligen jag med, med en exorsisten röst sagt att nu håller ni upp, ni får inte detta o inte detta om ní inte slutar!
Var på de kommer lite krokodiltårar ett par minuter för att sedan fortsätta sitt mission att driva föräldrarna o säkerligen grannarna till vansinne denna morgon.. ALLT DETTA INNAN KL NIO...när jag då sätter mig här för att i inbillningen tro att jag ska få en stunds ro så samlas de... ALLA monstrerna i samma rum... (jaa även min man) o ska fråga saker o snacka konstant o barnen väljer narturligtvis av 105kvm fördelat på två våningar... AAAAAATTTTT ligga i soffan bakom mig o sparkas o stoja o kivas enbart för att de vet vad som driver mamma till vansinne!
men men tro nu inte att jag är missnöjd me livet o mina barn för de e jag absolut inte .. jag älskar tidiga högljudda mornar me mina monster för de är just mina monster men just idag så kommer de nog va underbart när de sover sött! MINA SMÅ ÄLSKADE MONSTER!
Sitter nu här o känner mig extremt förvirrad över hur detta fungerar!
Tänkte jag skulle vara klok nog o följa min medresenär (Pufflufftessan) i de graviditets komplicerade känslolivet via hennes o en egen blogg men kanske förhastade jag mig i hur klok jag egentligen är men ack ack skam den som ger sig eller hur säger man!
man kan ju säga så mkt som så att ngt tålamod har man ju dock inte som ett hormonstinnt graviditetsmonster så kanske var de en mindre klok ide o försöka sig på detta nu men men jag ska som sagt ge de ett försök:)
Är inne på mitt tredje barn o vet inte om jag är riktigt klok vissa dagar som ska ge mig på att bli 3-barnsmor till tre pojkar dessutom, har redan ett antal gråa hår och mindre nervösa ryckningar efter mopderskapets erfarenheter i 5 år och syskonrivalitetens skriande i snart två år o snart kommer de ett underbart litet monster till som ska ge oss ännu mera glädje och gråa hår som Anton o Victor redan klarat en hel del! som tur är har jag en underbar man vid min sida,
Martin.... åtminstone gillar jag honom vissa dagar vilket är väldigt ömsesidigt speciellt nu i de gravida dagarna ;)
Våra barn är då 5 repektive 1 o 8 månader för att vara exakt. O de är underbara små monster som är högljudda, glada o envisa till tusen.. allt en perfekt blandning av oss båda!
men men precis som de flesta föräldrar undrar man vissa dagar om man råkat byta bort dem vid ngt tillfälle kanske promenaden hem från dagis eller ngt dyligt!
Den tredje lille pågen som väntas i April var o är en total överrraskning för oss bägge men såklart en underbar sådan... vi blev lagom chockade då vi såg ett plus på stickan eftersom att vi haft lite trubbel med att få de första två, men allt har en mening o de var tydligen så att vi skulle få tre pojkar o här stod vi mitt i flytt till ett boende som ändå kommer att bli litet så småningom så vi var lagom svettiga när vi stog där med gapande munnar över ett blått plus, nu har man ju gått mer än halva tiden o förbereder vår familj för utökning.. Glada miner o ett evigt bråkande om namnval precis som de har varit de andra gångerna o som tur är e de ingen som heter namnlös än iaf:)
