Akvarium, monster o semester!

 Blogga blogga bloooooogggaaa, När jag hinner o jag ska, snart nu alldeles precis nu :)


Tiden Rusar verkligen förbi nu har Elias hunnit bli två månader o vi har hunnit med att fira en fin midsommar och deltaga vid min svågers underbara bröllop, åå så fint de va o så kul vi hade!
man mindes verkligen tillbaka till vårt egna bröllop o nervositeten som steg, kärleken som flöda o de underbara talen från nära o kära en helt fantastiskt dag och jag ångrar inte en minut att jag sa JA till min fina finaste Martin!

nåja inte idag iaf, även han kan driva en till de yttersta ibland, konstigt vore väl annars med tanke på att man är två olika individer med lika o olika viljor som skapar ett liv tillsammans o jag är alldeles säker att jag driver Martin till vansinne vissa dagar med hur mycket vi än älskar varann!
 
Som sagt tiden den rusar o minsta lilla monstret är nu 2 hela månader fantastiskt att få lära känna ytterligare ett av våra mirakel meeen nu e de final,absolut sista, om de inte ska behöva sätta på oss föräldrar tvångströja o ringa Psyk akut! hehehe barnen e underbara men man tänker nog ca 100 ggr på en dag att va tusan tänkte vi på o hur får man tiden o orken att räcka till?? har alldrig varit såhär trött någonsin i mitt liv o heller inte kännt mig så tjatig, sur o arg som nu ,ett evigt tjatande på barnen varje dag eftersom att de nu la in högsta växel båda två för trotsigheten kan man som sagt bara tänka sig ljudnivån o bråken här hemma, nåja ni som inte just bor här i närheten kan tänka sig de andra HÖR me all säkerhet oss alla undrar om de ska dö ngn snart här inne men de småler o hälsar ännu längs med gatan så jag antar att de ser att barnen o vi ändå trots allt verkar vara lyckliga o älskar varann :) (hoppas jag)

Det minsta monstret är underbart snäll o lugn men har såklart visat sig ha ett hiskelit humör o tar i från tårna om han inte får som han vill t.ex att mamma inte snabbar sig nog me maten eller att de förbaskade nappen bara helt plötsligt hoppar ur munnen o jag inte kan hitta den igen då vrålar han i högan sky o visar att med alla medel att han är en ättling till Martin o mig o konstigt vore väl annars, 
min svärfar säger alltid med ett litet kärleksfullt hånflin på den allra bredaste skånskan: 
-de blir inga duveungar av uggleägg..
 o visst har han rätt! så ÄR de men de säger vi ju inte högt till honom inte, min käre svärfar! ;)

Anton har ju den senaste tiden taggat ner lite i Emil hyssen o ja han skulle hetat Emil egentligen de hade varit gjutet för honom han e lika plump o oskyldigt påhittig som Emil men men de får duga att han e namne me Emils far, Anton istället....skönt är de ju att han lugnat sig lite men dock så har vi ju investerat i spärrar till dörrarna så att rymmningsförsöken inte kan genomföras längre :) men ack va han får stå ut från den mellersta monstrets hets istället! För lugn o harmonisk kan man verkligen inte kalla lille Victor längre snarare djävulsk o demonisk hahaha nej skämt o sido så illa är de inte men han är trotsig till max slåss o bits till max och ja allt är till max max max yttersta gränsen hela tiden när vi är hemma iaf... som tur är kan man ju ta ut o rasta dem lite  o då är en av mina närmsta vänninor guld värd då hennes små är lika vilda o konstigt nog har victor en tendens till att dra sig undan de andra måste va för att de är äldre:) så överlevnads instinkt de har han iaf!
o ibland kan man nog oxå prisa Gud för att han ännu sover middag :)

Här om dagen fick Anton äntligrn sin belöning för att han sover på sitt rum numera (mer eller mindre) men dealen var att om han nu blev en " stor kille" o kunde sova på sitt rum så skulle han få sitt alldeles egna akvarium o ja nu äntligen så åkte Martin o Anton iväg för att köpa de. Allt i överrskningens tecken Anton visste ingenting o blev glatt överskad när han insåg att de var till honom.. påvägen hem ser Martin att Anton har tårar rullande ner för kinderna o frågar i all förskräckelse varför han är så ledsen men då tittar Anton med tårfyllda ögon o torkar dem så som barn gör o säger
-näe pappa jag e inte ledsen jag e ssså glad,
de e glad tårar, jag e så lycklig,
tack för de fina akvariet!!!!

Tror ni att hans pappas hjärta smälte då eller??? o resten av kvällen kunda han inte nog tacka o säga att han älskade oss sååååå mkt! ÅÅÅÅÅÅÅ visst älskar vi våra barn mer än ngt på denna jord o ångrar naturligtvis inte att de kom till! De är ju vårt allt! o vi kan ju inte få nog av vårt stora monster o inte heller de andra, vilken lycka att man ändå har så fina ungar!! älskade älskade barn!

Måste ju även säga att det känns rätt skönt att man fick en sådan reaktion med tanke på hur mkt saker denna eller dessa grabbar får! Så nu kan vi inbilla oss ett tag att de inte är allt för bortskämda :)

Näe nu ska jag ta gnälliga minsting monstret o vänta in Martin o så ska vi inviga kvällen med god mat o dricka inför hans semester.........Tjoho som vi och Martin längtar!