Hösten är här och de känns, kalla vindar med inslag av svagt värmande sol bland molnen, det mörknar tidigare och nu kan man med gott samvete tända värmeljus på kvällen och försöka njuta av dessa trots barnens vilda bus i bakgrunden..Jag gillar hösten, den kan faktiskt vara underbar bara man tar sig tid att titta på den.. Alla fantastiska färger som förändrar landskapet, myset me lamporna tända i fönstrena och värmeljusens milda sken, vinden den viner och regndropprna smattrar mot rutan, va finns de inte o njuta av?

Barnen luktar fantastiskt gott när de kommer in lite lagom kalla med rosenröda kinder o luktar sådär va ska man säga höstligt...man småfryser lite sj och då finns de inget mysigare än o laga god mat, krypa ner under filtarna o mysa till evigt tjatande Disney filmer, som tur är så älskar vi Disney och har mkt svårt att tröttna på dem.. just nu är det "Kogänget" som snurrar infernaliskt i den snart överhättade Dvdn o detta är ju lille Victors stora favorit "titta kossorna" är en evig fras här hemma från honom och han sitter mer eller mindre klistrad frmför tvn o ingen absolut ingen får byta till ngt annat.. Så roligt att denna lille rädd hare som verkligen är mer eller mindre rädd för alla sorters djur är så otroligt djurintresserad! galet men sant dennna lille påg älskar djur programmen pappa så gärna slår igång och alla filmer me djur men skriker i högan sky när vi i närheten av farfars kossor går.. Trots att han är mer eller mindre uppvuxen där som ett andra hem...konstiga lilla älskade monster victor :)

Börjar närma oss drygt en månad som Anton gått i skolan.. och nog trivs han lite men men skolan kanske inte riktigt var som han förvänta sig, nu har de ju inte kört igång med sj skolarbeten än men livet på skolgården är mkt hårdare än han väntat, min lille guldklimp..De e med blandade känslor som han stegade in på skolan de första veckorna och han har svårt att hitta sin roll, på dagis var den redan gjuten och han visste sin "plats" men nu måste han skapa sig en ny plats i hirarkin på skolgården o vi alla som gått i skolan o minns, vet ju att det inte är de lättaste..

 Anton tar ju mkt plats vilket jag är glad för, han är en stark kille med ett hjärta av guld men det är inte alltid lätt att förmedla sig de och han har en rädsla för att hamna utanför så nog blev skolstarten lite jobbig med de retande äldre barnen och omställningen från att vara den äldste till nu återigen den yngste men men de tar sig o min älskade monster guldklimp klarar sig nog utmärkt bara han hittat sin etablerade roll och han är ju inte den enda..  men både mamma pappa hjärat blöder och är bekymmersamt när vi till kvällen kommer till sängs...Barn kan ju vara så elaka och ibland önskar jag att man kunde ta den ena o slå den andra men risken att polisen står på dörren är ju rätt så stor då..men va gör man när ens barn är ledset o man känner dess magknip!? 

Efter en händelse på skolan där Anton blivit utstött av sina (dagis) vänner och blivit omkullknuffad o sårad va gör denna pedagoiska mamma.. sammanbiten o förbannad till max satt vi vid middagsbordet o pratade om detta o jag skall ärligt säga hur opedagogiskt det än låter så sa jag att min pojk att han skulle slå tillbaka om de var elaka till honom på de viset för så får de minsann inte gå till dock har jag alltid uppmanat honom att gå till läraren och det har vi nu oxå sj gjort för bara på snart en månad har de varit några ganska så allvarliga händelser på skolan som gör att man får ont i magen och Anton t.om sa sj att han inte ville dit mer för att det var inte så kul o de slåss o retas mkt där.. usch hujeda mig va gör man som förälder dock vet jag att min Anton är en tuff kille och absolut inte oskyldig i vissa situationer och det är lika viktigt att hålla koll på! Men va ska jag säga hellre en stark påg än en grå stackare om skolan ska vara så här hård redan i "nollan"!!! som tur är man en engagerad förälder och vi pratar med Anton varje dag om skolan o dylikt o vi har talat om hur viktigt det är att att tala om vad som händer hur jobbigt det än kan vara och hur viktigt det är att vara kompisar och inte retas o slåss eftersom att det gör så ont i hjärtat så förhoppningsvis så kommer han ihåg detta för lika lite som man vill att ens barn skall bli retad lika lite vill man ju att han ska bli den som retas heller..dock tycker jag att varje barn har rätten att förvara sig.. balansgång!!
Föräldraskap är minsann inte lätt :) dock verkar det som det lättar lite nu för Anton,han ä en gladare kille...

Nä nu ska jag försöka mysa med den ännu så lille Elias som ligger väl skyddad för omvärlden i sin mysiga spjälsäng...